Arbetets museum förr

            

Här ser man Strykjärnet när det är i full aktivitet. Vattenångan från plan tre ångar ut genom fönstret. Byggnaden kallas för Strykjärnet på grund av husets form. Huset är sju-kantigt och om man tittar på huset i en viss vinkel så liknar det ett strykjärn. Byggnaden är också känt under namnet Holmens bomull. Det var den sista textilfabriken som byggdes i Norrköping. Fabriken var klar 1917 och var bara en av många textilfabriker i staden som var beroende av vattenkraften i Motalaström under den här tiden. Det finns 265 fönster på huset som sitter tätt för att man skulle få in så mycket ljus som möjligt. På somrarna blev det olidligt varmt och på vintrarna fick de som hade första passet knacka loss frost och is på maskinerna. Man hade olika sysslor på olika plan. Man jobbade måndag till lördag och hade till en början endast fyra betalda semesterdagar om året. Man jobbade hårt och länge och hade en lön som var minimal. Hela industriområdet hade samma stil på husen för att man skulle se att de hörde ihop. De flesta byggnaderna runt Holmens bomull var målade i gult eller belagda med tegel. Färgerna på husen skulle symbolisera ett modernt och fint industriområde. 60 av 80 fabriker i Norrköping var textilfabriker. Mellan 60- och 70-talet slog en efter en av fabrikerna igen. Man stängde igen alla grindar runt hela industriområdet så att de inte gick att besöka. Man övervägde att behålla och renovera industriområdet. När Holmens bomull hade slagit igen öppnade ett företag som hette Esseltepack som tillverkade papperspåsar i olika former. Företaget var i bruk i 13 år. Efter det användes bara huset några fåtal gånger till konferenser och liknande. 1991 blev huset museum, Arbetets museum.  

Av: Alida Tärning
Källa: Intervju med Annelie på Arbetets museum.