Norrköpings promenader är en stor del av staden Norrköpings karaktär och identitet. De är Sveriges andra byggnadsminne som inte är en byggnad. Endast Trädgårdsföreningen i Göteborg hade fått den äran innan Norrköpings Norra, Södra och Östra promenad fick utmärkelsen.

Varje träd har ett eget nummer. Sammanlagt finns det 1 847 lindar i Norrköpings promenader. Arterna är parklind, skogslind och bohuslind. Avstånden mellan träden är nio meter.

De första promenadträden planterades år 1858 norr om den dåvarande stadsbebyggelsen som gick i rak linje från Norr Tull till Lillån. Ritningsförslaget gjordes 1855 av trädgårdsarkitekt Knut Forsberg på uppdrag av Erik Swartz i Borgerskapets äldste.

Paris var förebilden. Flera av Europas stora städer gjorde under senare hälften av 1800-talet långa och breda trädplanteringar, så kallade boulevarder. Boulevarderna skulle förbättra hälsotillstånden genom att ge luft och ljus, det skulle ge en mer estetiskt tilltalande miljö genom att de stora byggnaderna frilades och syntes bättre samt att man ville få bättre trafikleder till och från järnvägsstationerna med bredare och rakare vägar.

Norra promenadens utbyggnad fortsatte 1889 då den västra delen från Norra Kungsgatan till Upplandsgatan anlades. Östra delen - ner till Motala ström blev färdig 1899. År 1914 tillkom den västligaste delen som nådde upp till Norra kyrkogården. Sammanlagt bildade dessa en 3,5 kilometer lång boulevard.

År 1869 anlades första sträckorna av sydvästra promenaden, den Södra promenaden, söder om kvarteret Folkskolan och kvarteret Elementarskolan. 1877 fortsatte utbyggnaden fram till Söderköpingsvägen och Källvindsgatan. År 1896 hade Södra och Östra promenaden fått sin nuvarande sträckning. Längden uppgick till 2,5 km när alla lindar planterats.